Nu skulle mina föräldrar och syskon gå igenom allt ännu en gång.
Skulle jag verkligen orka detta?
Eller skulle jag lämna dom?
Jag hade under året som gott utvecklats bra men jag var ett mycket stillsamt barn eftersom jag inte orkade så mycket.
Jag krävde 24 timmars passning om dygnet så det var inte mycket sömn för min Mamma dom första 2 åren.
Mardrömmen var åter här för mina föräldrar.
Att se mig köras iväg till operation ännu en gång och ej veta om vi skulle ses igen.
Operationen blev klar och mina föräldrar fick träffa mig igen.
Det var svårare för var gång som gick för dom.
Efter denna operationen blev jag mycket sämre jag orkade inte hålla upp huvudet och jag var lealös i hela kroppen.
Läkarna trodde att jag fått en hjärnskada under operationen men så var nu lyckligtvis inte.
Efter många svåra undersökningar upptäcktes att jag blivit fel opererad och jag kunde dö när som helst.
Det blev en akutoperation igen.
vi detta tillfälle var min Mamma ensam på sjukhuset med mig.
Min Pappa fick vara hemma med min syster och även jobba.
Tiden gick och jag klarade även detta.
Och efter 6-7 veckor fick vi komma hem.
